Hej vänner!

Efter ett kortare uppehåll och ett barnafödande senare, är jag back!

Men inte här. Utan börjar om HÄR. Om ett tag så är det i rullning igen, måste först lära mig hur man ammar och bloggar samtidigt. Kul förresten att det är folk som vill fortsätta läsa, tack för kommentarer, gör bloggandet mycket roligare!

Å så är ni kanske nyfikna på den lilla människa som beslutade sig för att kika ut tillslut. Hon är helt underbar och hon heter Loui. Hon har stulit hela mitt hjärta och jag kan inte få nog av hennes stora runda ögon och helt underbara lilla kropp tätt emot mitt bröst. Nu förstår jag vad alla pratar om. Att bli förälder är det största i livet. Våga inte påstå något annat.

Så där ja. Nu lämnar vi den här Londonbloggen och börjar om med nytt. För det är ju så. Nu är allt så himla nytt.

Hej hej hemskt mycket hej

Haha min blogg är ett skämt, den har blivit våldtagen av en zebra och tacky layout. Ska byta domän snart och blogga på ett nytt fräscht ställe. Men det någon dag när jag orkar.

Bäbis var beräknad igår, men ligger fortfarande tryggt kvar i min mage och trycker sig mot mina revben och ligger och hickar i mitt bäcken. Trodde igår att jag skulle få ut den inom kort, tror idag att den kommer stanna ett bra tag till. Som ni kanske märkt är jag okontaktbar på telefon, jag orkar helt enkelt inte ringa upp, eller prata. Jag är utmattad. Men mår bra. Skicka gärna sms så för vi en konversation på det viset. Orkar inte upprepa mig om att det är si och så och att det känns så eller si eller att nej bäbis har fortfarande inte letat sig ut ur min vagina. Ni får självklart en update när jag och J har fått fram vår lilla skrutt, så oroar er inte att ni ska lämnas utanför, det kommer ni inte! Snart får vi kramas och skratta, men just nu ska jag ligga ute på altan i solen och surpla virgin drinkar och äta massa frukt och läsa senaste skvallret för lillbäbis tills den behagar att komma ut. Summa summarum; jag har lagt ner telefonandet ett par dagar, ses i ett sms eller en cyberrymd nära dig! Puss!

Min fru

Den förlorade frun har hittat hem! Till norrlands Hawaii, och där ska jag få henne att stanna kvar! Ska locka med småkakor och kamning av hennes långa blonda hår. Sen ska jag lura ut henne på klipporna och få henne att slänga bhn, så kan jag bjuda på lite tuttbilder här sen! Eller något i den stilen. Ska i alla fall beundra hennes lilla midja och colgatesmajl. Hon är den vackraste tjej jag vet! Och jag får rå om henne i 24 dagar! Vårt ofödda barns gudmor. Vilken gudmor sen! Hon ska få lära skrutt hur man gör. På krogen, raggar, dricker shots, gråta tyst och skratta högt. Ta för sig och alltid tro på sig själv, och hur man dansar spidermandansen. Fina fina S!

-

Petra lämnade över ett kuvert på stan, och inuti låg min skiva med ett blått band runt. Å massa fina bilder på en växande mage, å nakna lår mot en sandstrand. Du är alldeles fantastisk Petra!

Extremt mycket hud i min blogg just nu

och här kommer lite till:

Fotograf; Petra Berggren. Här hittar ni henne just nu http://sundsvallsbild.blogspot.com/

Hej Petri!

Hej låtsasliv!

Efter terrornatt - wünderfull morning!

Jag och Enzo har hängt på altanen hela dagen, i strålande solsken! Och varit ute i skogen och plockat blåbär, nu har jag blåbärfingrar och myrbitna tår. Började dagen med frukost i solen, liten mage my ass - jag kan använda den som frukostbord! Sen fortsatte det med plättar och ett dopp i havet. Enzo simmade tappert bredvid.

Nu kom min karl hem och vi ska tillbaka ut i solen och duscha av oss i uteduschen. Jävlar vad bra vi har det!

Mornin´

Solsken och trötthet förevigat!

Sitter med en skål jordgubbsfil och försöker dämpa halsbrännan från helvetet. Har redan tuggat tabletter som blossar upp som äckligt skum i munnen, men det tycks inte heller hjälpa. Att sova i högläge ska tydligen vara bra. Typ sittandes då. Och då sover man ju skönt. Spelar ingen roll, min kropp har någon slags inbyggd klocka som säger att jag ska vakna klockan fyra och inte en sekund senare ändå. Gärna några sekunder tidigare. Men för en gångs skull så behöver jag inte trava upp och öppna blakongdörren ut till stan, utan sätta mig vid köksbordet och se ett hav som glimmar av sol(!) och en altan som fortfarande ligger blank utav regnet. Började läsa Sofi Fahrmans bok. I första stycket står det något sånthär "tårarna fortsatte rulla ner för hennes kinder". Ah. Om det är något som jag är allergisk emot så är det när någon ska gestalta någon som gråter, genom att skriva att tårarna rullade eller sakta letade sig ner längs hennes kinder. Ändå fortsatte jag läsa. Tänkte att hela boken kan ju inte vara så. Men hela boken verkar vara så. Och vet ni vad, så jävla skönt! Så enkelt! Har kommit till sista kapitlen i Mia Skäringers bok, men la ifrån mig den. Hon skriver så tungt. Och fint. Men tungt. Och jag är redan för framtung. Jag vill läsa chick lit när den är som mest okomplicerad. När jag kan fantisera ihop andra meningar utav redan skrivna meningar. När jag kan få läsa om sex, skor och massa jävla kläder och fastna i mellanlandet ett tag. Särskilt såhär klockan fem på morgonen.

Om jag får ihop min bok någon gång så ska den inte handla om skor. Den ska göra ont. Det ska liksom svartna för den som läser det. Det ska vara en sån bok som man vill ta en röd penna och stryka under meningar med. Som man vill skriva ner i sin dagbok, under kudden, i pannan. Det ska vara så jävla vackert och sorgligt och orden ska spottas ut i ren desperation och kärlek! Frågan är bara när och hur man får till en sån bok.

Jaja eller så får jag skriva om tjejer som dricker latte och springer runt i killer heels och dränker sorgerna i något blaskigt rosévin och sen gråter så mycket så att tårarna rullar ner längs kinderna.

J sover. Såklart. Vill krypa upp intill och gosa på hans bröst. Men seriöst, den här halsbrännan is killing me! Vad ska man göra!? Någon?

Dammsugit, rensat ur garderoben och packat ner de kläder som jag inte kan använda i stora sopsäckar. Blev tre stycken. Och de ska slungas iväg till nya lägenheten och ligga långt in i något förråd någonstans tills jag lyckas komma i de igen. Fjärde maskinen är i rullning. Sängen bäddad. Disken diskad och undanskyfflad, Enzo rastad och gosad, mina fötter i högläge och sjuttioelva sammandragningar senare är jag nästan klar! Bara hänga sista tvätten och vika ihop. Väskan är packad, converse, koftor, bikini och böckerna. På inköpslistan; vattenmelon. Vad är grejen med Oskar Linnros förresten? Känns han inte lite för... Poppig? Eller har jag missat något? Jag vill lyssna på elektro och dricka vin! Flera flaskor och somna i J's nacke. Om några månader. Vin. Åh vin. Och ostar. Mögliga ostar. Och parmaskinka. Bara sådär. Rakt upp och ner, mula in flera skivor i munnen. Mahgaggagaga!

Såhär pigg är Enzo på att ta tag i städningen

Gubbhund!

Det tokregnar ute. Enzo ligger på hallmattan och jag ligger kvar i sängen. Lyssnar. När det liksom drippar mot taket. Dripp dripp. Skönt. Ikväll åker vi ut till stugan och stannar under täcket med massa filmer och brasa och så regnet. Och vattenmelon! Åh jag har blivit helt besatt. Tror det är mitt första och enda craving. Vaaaaattenmelon. Liksom smälter i munnen.

Igår åkte jag, P och C till havet. Fotade magen igen och skrattade ute på hällorna. Hade sand innanför trosorna när vi var klar med plåtningen. Inte lätt att åla runt på en strand med den här magen. Men fick nog med oss några fina bilder hem. Aldrig har det varit så okej att stå halvnaken som när man är gravid, för det är ju såå naturligt. Även fast man känner sig fet och osmidig. Men naturligt!

Nu ska jag dra mitt strå till stacken och storstäda lägenheten innan vi drar vidare till lite fuktigare luft och stor altan och högt gräs och kallt hav. FAN SÅ SKÖNT MED SOMMAR OCH SOMMARSTUGOR. Ja, jo, japp. Först en kaffe och så på med städoutfiten och så städmusiken som idag är;

HÖGT!

När husse är och fixar i lägenhet 1, så ligger jag och Enzo i lägenhet 2 och väntar på nedkomst.

Sushimiddag och poppa Robyn.

Boyfriendjeans, med tre första knapparna uppknäppta.

Flämtande hund och tusen frågor om mammapenning.

Längtar efter Mini.

17 dagar kvar.

Svettas mellan tuttarna.

Längtar efter S.

9 dagar kvar.

Bas i golvet.

Gardinerna blåser ut genom balkongdörren.

Längtar efter J.

1 timme kvar.

Puss!

Jag har köpt massa nya böcker och tankat hem filmer, nu ska jag inte behöva bli rastlös på ett tag!

Whoop whooop!

Mornin'

Morgonsudd. Jag och Enzo tog täcket och förflyttade oss till soffan. Jag är klarvaken. Enda tiden på dygnet som jag inte är trött och vill sova. Trist, tycker jag, eftersom min man gärna vill sova den här tiden, och alla andra med semester också för den delen.

Hörrni, jag blir så glad för era kommentarer. Och att ni fortfarande är här och läser! Sitter och ler för mig själv när jag läser vad ni skrivit, och tycker det är så roligt att ni tar er tid att kommentera, när jag själv är en sån som aldrig orkar. Men på riktigt, det är jättekul och gör mig riktigt glad. Lite roligare att skriva när jag vet att någon är kvar och lyssnar.

Vad hände med vädret? Slog om från plus till minus bara på en natt. Jag vill ju bada! Vara tyngdlös! Vara brun! Får ta till det tunga artilleriet, brunutansol, och lukta satan ett par dagar.

Har förresten bakat bullar, både en och två gånger. Vad tänkte jag med!? Var kanske det dummaste jag gjort. Bulle, frukost lunch middag. Blir tokig. Kan. Inte. Sluta. Äta. Och då är det fortfarande tjugo bullar kvar i skafferiet. Funderar helt ärligt på att slänga dem. Eller om någon vill komma hit och äta ett par stycken. Bulle. Och så glassen då. Jag vet inte hur många man brukar få äta per dag, men kan ju lugnt säga att jag klivit över den gränsen sedan länge. Någon sa att sista veckorna brukar man inte öka i vikt. Jo men tjena! Vad ska man annars göra när man har semester och redan är tjock? Äta såklart! Äta äta äta. Och skruva. Visserligen är det pappan som står för skruvandet, och voila så är vi ett stycke spjälsäng rikare! Den är så fin. Snart ska världens finaste ligga där i och sova gott. Hela nätter. Precis. Tio timmar om natten helst. Okej, åtta timmar är godtagbart.

Nu ska jag se satc, som jag typ aldrig, gör. Och det är därför jag kan typ, ja, varenda replik och vet vad de har på sig i vilket avsnitt, och spolar förbi vissa delar för att jag tycker att det är tråkigt. Jaja, fortfarande bäst! Kan se det om och om och om igen. Som ni kanske märkt.

Bra dag.

Frukostbuffé. Lite jobb. Lite sova tätt intill. Matlagning och osande pussar. Bio och plockgodis. Nu soffan, fotmassade, en till film och sen somna så nära så att luften nästan tar slut. Jag lever ett lyckligt liv med världens bästa pojkvän.

MAMMALEDIGHET, WOHO!

Idag går jag på min mammaledighet. Känns helt sjukt, men underbart! Enda som saknas nu är vår lilla mini. Och ja, en renoverad lägenhet. Snart så. Ska beställa hem massa böcker för lugna dagar, och sen gå på stan för att köpa åtminstone ett smalplagg som kan peppa mig ifrån en galge i garderoben, för mer hårda dagar. Och en amningsbh, herregud en amningsbh! Och nappflaskor och salvor och babyolja och allt sånt där som man behöver. Imorgon står jag i tvättstugan hela dagen och tvättar alla småkläder i parfymfritt tvättmedel och de randiga sängkläderna med massa lejon på. Mys. Nu måste allt förberedas och förlossningsväskan packas. Idag är bäbis officiellt en fullgången liten bäbis, vilket betyder att den kan titta ut när som helst. Men mest troligt två veckor senare än tänkt, bara för att jäklas med mamma.

Vecka 37 förevigad

Fotograf; Caroline Näsman

Amazon woman

Jag börjar bli less. Less på att vanka mig framåt, att inte kunna böja mig ner, less på att få sammandragningar för att jag dammsuger eller gör ett avancerat move, likt plockar upp handduken från golvet eller sträcker mig efter brödet i högsta skåpet. Åh jag är så less på att vara tjock och otymplig. Sista veckorna kommer vara terror, har aldrig längtat efter något såhär mycket. Barndomens julaftnar är en piss i havet. Födelsedagar, konserter, skolavslutningar, allt tillsammans är blekt i jämförelse.

Mest less är jag på att vara en gående graviditet. Det är allt jag får prata om. Vikt och bäbisnamn och såntdär. Det är ju det jag går runt och tänker på hela dagarna och pratar om med mina närmsta. När jag kommer ut vill jag få vara jag! Jag vill också få prata om sex, skor och sprit! Jag kan också! Men jag får bara prata om min mage. Som förövrigt är så hiiiimla liten, enligt alla. Herregud, sista veckan låser jag in mig. Orkar inte höra en enda gång till att jag har en liten mage (som förövrigt ligger mitt på kurvan och växer preciiis som den ska). Men förstå mig rätt; jag är jätteglad att jag har en sån liten mage och förstår helt ärligt inte hur man kan röra sig med en jättemage. Min är redan så himla mycket i vägen. Och jag är så rädd att någon ska stöta in i den, eller att bäbis ska bli klämd när jag sover. Allt är helt plötsligt okej att prata om när man är gravid. Folk skrattar gott åt de dubbla portionerna, jamen du äter ju för två så det är okej. Eller om de extra kilona som man gått upp. Eller om slemproppar dit och vattenavgång hit. Haha vet ni vad det roligaste är? Att jag är precis likadan! Jag tycker det är så häftigt med graviditeter så jag blir helt lyrisk när jag ser en putande mage, vill veta allt. Men nu har jag lärt mig att jag inte ska kommentera storleken på den. Den lilla eller stora magen är ju de bästa man har, oavsett om det är en oj-är-det-tvillingar-mage eller va-är-du-i-månad-9-jag-trodde-du-var-i-typ-månad-4-liksom-ba.

Nu ska jag städa undan här hemma för visning och sen ner med Enzo på en stadsprommis och efter det ut och sola på en brygga någonstans bortanför Matfors. Exxciting.

Fyra veckor kvar. Jag längtar så sjukligt mycket efter vår lilla skrutt nu. Imorgon är det den 14, och då är det precis en månad kvar till beräknat datum. Om den nu inte har planerat att stanna inne lite extra. Eller lite kortare kanske. Mini börjar bli tung nu. Svårt att vända på sig i sängen eller böja sig ner för att plocka upp grejer från golvet. Vem kunde tro att knyta skorna är utav de mer avancerade slagen, som en bakåtvolt för någon annan. Förlossningsväskan är halvpackad och jag minns knappt hur det känns att vara helpackad. Lite skönt. Skönt med lugn och ro. Bara juli ut kvar på jobbet och sen ska jag bänka mig och vänta. Och packa lite inför flytt. Och kanske hinna få panik över förlossningen. Har plöjt igenom förlossningsvideor och sett på hur mammornas minspel liksom inte längre får plats i ansiktet och mynnar ut i skrik från helvetet istället. Vilken jävla pärs att föda barn. Fattar inte riktigt hur det ska gå. Jag vet bara att det kommer att gå. På ett eller annat sätt.

Jaja, ett par veckor till sen är vi ready, hör du det lilla skrutt. Då har mamma tvättat dina första kläder och laddat upp med blöjor och tuttarna börjar pumpas upp med mat. Och pappa har bonat om i vårt nya hem och snickrat ihop din första säng och köpt en liten giraff som kommer hänga i din vagn. Då är det bara du som saknas. Världens bästa lilla skrutt.

Åbåy!

Jag är så dålig på att uppdatera. Det händer för mycket och jag orkar inte skriva ner det. Dels för att jag skurit av ett av mina bästa tangenttryckarfingrar. Förutom amputering så har jag och J hittat VÅR lägenhet. Finally. För oss och bäbis och Enzo. Det känns otroligt kul och skönt att slå sig ner på nytt ställe. Allt ska renoveras. Allt ska bli precis som vi vill ha det. Vilket betyder mörka golv och badkar för mig, heltäckningsmatta i sovrum och dyr diskho för J. För bäbis en stor balkong där vagnen kan stå och stora ytor som den kan kravla runt på senare. Som jag längtar.

Så här hemma ska det städas och packas och sorteras, behöver jag säga att jag gruvar mig lite? Magen blir allt rundare och bäbis allt tyngre. Men med små rörelser och lite vilja ska vi nog komma framåt. Barnvagn har inskaffats och bäbis första garderob ligger ihopvikt och har sin egen byrålåda. Jag är lugn och stressad på samma gång.

Och mitt i stressen känner jag mig ännu mer stressad för vad fan jag ska ha på mig i sommar? Jag vill inte visa mina vattenfyllda ben och mina tuttar är för stora för små linnen. Skor som behöver knäppas eller knytas går bort. Och tröjor som är korta visar ungefär hela min mage. Jag kan helt ärligt inte minnas hur det känns att ha en platt mage och rymmas i ett par stuprör. Hur känns det, berätta!

Men jag låser in mig i datorrummet och vältrar mig i fäshiån. Smala kroppar och tighta kläder, så får jag lite utav dosen jag med.

Kaxigt!